Sauls kärlek till människors hyllning var en av de stora bristerna i hans karaktär. Detta drag hade haft ett ledande inflytande över hans handlingar och tankar; allting bar prägeln av hans längtan efter, att erhålla beröm och upphöjelse. Hans måttstock för rätt och orätt var en låg måttstock, nämligen allmänhetens beröm. Ingen person är trygg, som lever för att behaga människor och ej först söker, att vinna Guds bifall. Saul längtade efter, att bli ansedd som den förnämste ibland människor; och när han hörde denna lovsång sjungas, blev han fullkomligt övertygad i sitt sinne, att David skulle komma att få folkets kärlek och att regera i hans ställe.