Människorna förträngde kännedomen om Gud, och tillbad ting, som de själva uppfann. På grund av det blev de allt mer urartade. Psalmisten ger följande beskrivning av den verkan, som avgudadyrkan har på folket: "De som har gjort dem skall bli som de, ja, alla som sätter sin lit till dem." – Psaltaren 115:8. Genom åskådning blir vi förvandlade. Människan kan ej höja sig över sina egna begrepp om sanning, renhet och helighet. Om tankarna inte höjs över den mänskliga nivån, om man inte i tro begrundar Guds oändliga vishet och kärlek, sjunker man ständigt allt lägre. Avgudadyrkarna tillskrev sina gudar mänskliga egenskaper och lidelser. Därmed likställde man sina avgudars karaktär med syndiga människors. På grund härav blev deras sinnen befläckade. "Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. . . . Men inför Guds åsyn blev jorden alltmer fördärvad och full av våld." Gud hade givit Sina bud till människorna som rättesnöre för deras levnad, men Hans lag överträddes, och de begick alla möjliga synder. Människornas ogudaktighet var öppen och fräck. Rättvisan blev trampad i stoftet, och de förtrycktas nödrop hördes i himmelen.