Men Kain ångrade inte heller nu sin synd, efter att han blivit så grundligt undervisad. I stället för att klandra och känna ovilja mot sig själv för sin vantro, fortfor han att klaga på Guds orättvisa och partiskhet. Full av avundsjuka och hat, trätte han på Abel och tadlade honom. Abel hänvisade ödmjukt till sin brors fel, och visade honom, att felet låg hos honom själv. Men Kain hatade sin bror från det ögonblick, då Gud gav honom tecken på Sitt välbehag. Hans bror Abel sökte, att stilla hans vrede, genom att lyfta fram Guds barmhärtighet, som skonat deras föräldrars liv, då Han kunde ha bringat ögonblicklig död över dem. Han sade till Kain, att Gud älskade dem, annars skulle Han inte låta Sin oskyldige och helige Son lida det straff, som människan genom sin olydnad hade förtjänat att lida.