Den trofaste Noa visades för mig. Då regnet föll och Syndafloden kom, gick Noa och hans familj in i arken, och Gud stängde om dem. Noa hade trofast varnat invånarna i världen, som fanns före Syndafloden, fastän de hade hånat och bespottat honom. Och då vattnet steg på jorden, och den ene efter den andre drunknade, såg de att arken, som de hade skrattat åt, flöt säkert på vattnet, noga bevarande Noa och hans familj. Likaså såg jag, att Guds folk, som trofast hade varnat världen för Hans stundande vrede, skulle befrias. Gud tänkte inte låta de onda utplåna dem, som väntade på förvandlingen och som inte ville böja sig för vilddjurets påbud, eller ta emot dess märke. Jag såg, att i fall de onda skulle ha fått mörda de heliga, skulle Satan och hela hans här, liksom alla hatare av Gud, ha blivit nöjda. Och oh, vilken seger skulle det inte ha varit för hans sataniska majestät, att under den yttersta tiden få herraväldet över dem, som så länge hade väntat på, att få se Honom, som de älskade! De, som har hånat tanken på de heligas upplyftande, kommer att bevittna Guds omsorg om Sitt folk, och se deras härliga befrielse.