Inget språk kan beskriva denna härliga scen. Den levande, majestätiska skyn och den oöverträffade härligheten kom stadigt närmare, och vi såg tydligt Jesu älskliga person. Han bar inte en krona av törnen, utan en krona av härlighet vilade på Hans heliga panna. På Hans dräkt och lårbeklädnad stod det skrivet konungarnas Konung och herrarnas Herre. Hans ansikte strålade klart som middagssolen, Hans ögon var som flammande eld, och Hans fötter såg ut som ren koppar. Hans röst ljöd som många musikinstrument. Jorden skälvde inför Honom, himlarna vek bort likt en bokrulle, som rullas ihop, och alla berg och öar avlägsnade sig från sina fästen. ”Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem då bestå?’” Uppenbarelseboken 6:15-17.