De män som inte är kallade av Gud är vanligen just de som är mest övertygade om att de är utvalda och att deras arbete är mycket viktigt. De åker ut på missionsfältet, men i allmänhet utövar de inte något gott inflytande. Likväl får de en viss framgång på vissa platser, och det leder dem och andra till att tro att de verkligen är kallade. Att dessa får en viss framgång är inget avgörande bevis för att de är kallade av Gud, för Guds änglar verkar nu på hans barns hjärtan för att upplysa deras förstånd om sanningen för vår tid, så att de kan ta emot den och leva. Även om dessa självutsända män således ställer sig där Gud inte har placerat dem, och utger sig för att vara lärare, så att människor tar emot sanningen när de hör dem framställa den, är det inget bevis för att Gud har kallat dem. De själar som tar emot sanningen från dessa män kommer därmed att hamna i prövningar och svårigheter då de efteråt upptäcker att Gud inte har förordnat dessa män att ingå i hans plan. Även om onda män förkunnar sanningen, kan en del ta emot den. Men det betyder inte att dessa onda förkunnare får en större ynnest hos Gud. Onda män förblir onda, och deras bestraffning kommer att utmätas i förhållande till det bedrägeri de har utövat på Guds älskade barn, och hur mycket förvirring de har fört in i församlingen. Deras synder kommer inte att överskylas, utan skall bli uppenbarade på Herrens vredes dag.