Om bröderna och systrarna befann sig där de borde vara, skulle de inte sakna någonting att säga till Jesu ära, han som hängde på Golgatas kors för deras synders skull. Om de fick en djupare förståelse av den förnedring Gud utstod, när han gav sin ende älskade Son att dö som ett offer för våra synder och överträdelser och insåg de lidanden och den ångest Jesus utstod för att bereda den skyldiga människan en möjlighet att få förlåtelse och leva, då skulle de bli bättre förberedda att lovprisa och upphöja Jesus. Då skulle de inte kunna vara tysta, utan de skulle med tacksamhet tala om hans härlighet och kraft. Gjorde de detta skulle Guds välsignelse vila över dem. Även om samma berättelse upprepades skulle Gud bli förhärligad. Ängeln visade mig dem som oupphörligt, dag och natt, ropar: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige” (Upp. 4:8). Ängeln sade: ”De fortsätter att upprepa detta, men ändå blir Gud ärad”. Trots att vi kanske får upprepa vårt vittnesbörd gång på gång, blir Gud ärad. Det visar att vi inte är likgiltiga för hans godhet och nåd mot oss.