Jorden skakade framför honom, och himlen vek undan som när en bokrulle rullas ihop. Alla berg och öar flyttades ur sina lägen: ”Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?’” (Upp. 6:15–17). De som kort tid innan ville utplåna Guds trogna barn från jorden kunde nu se att Guds härlighet vilade över dem. Och mitt i all sin förskräckelse hörde de de heliga ropa av glädje: ”Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss!” (Jes. 25:9).