Ordets förkunnare tala behagliga ting, som kunna passa för köttsliga kristendomsbekännare. De våga ej predika Jesus och framhålla bibelns skarpa sanningar, ty om de gjorde det, skulle dessa köttsliga kristendomsbekännare ej bliva kvar i församlingen. Men eftersom många av dem äro rika, måste man behålla dem, fastän de äro lika opassande att vara där, som satan och hans änglar äro det. Detta är just, vad satan önskar. Att hylla Jesu religion kommer att se ut som något stort och populärt i världens ögon. Man lär människorna, att de, som bekänna sig vara kristna, skola åtnjuta större ära i världen. En sådan lära är helt olik Kristi lära. Hans lära och världen kunna ej förenas. De som följde honom, måste försaka världen. Dessa behagliga ting hava sin upprinnelse hos satan och hans änglar. Det var de, som lade planen, och s. k. kristendomsbekännare förverkligade den i livet. Tilltalande fabler framhöllos och mottogos med lätthet, medan hycklare och uppenbara syndare slöto sig till församlingen. Om sanningen blivit förkunnad i sin renhet, hade denna klass av människor ställts utanför. Men det är ingen skillnad mellan s. k. Kristi efterföljare och världen. Jag såg, att om kyrkosamfundens medlemmar berövades sin falska kappa, skulle en sådan ogudaktighet, ett sådant fördärv och en sådan ondska komma i dagen, att det mest tillbakadragna Guds barn skulle utan några betänkligheter kalla dessa kristendomsbekännare vid deras rätta namn: barn av den fadern djävulen, ty det är hans gärningar de göra.