Barn borde känna att de står i skuld till sina föräldrar, som vakade över dem när de var små och skötte om dem när de var sjuka. De borde inse att deras föräldrar har plågats av svår oro och mycket ängslan för deras skull. Samvetsgranna och gudfruktiga föräldrar har i synnerhet varit ytterst intresserade av att deras barn skulle välja rätt väg. Hur tunga blir inte deras hjärtan när de ser fel hos sina barn. Om de barn, som gett sina föräldrar hjärtesorg, kunde se följderna av sitt uppförande, skulle de helt säkert bli mjuka och försonliga. Om de kunde se sin mors tårar och höra hennes böner till Gud för dem, om de kunde lyssna till hennes undertryckta och förkrossade suckar, skulle det röra vid deras hjärtan och de skulle skynda sig att bekänna sina felsteg och be om förlåtelse...