Livsåskådningar i konfrontation
”Läran om tillintetgörelse var en kall och skakande tanke. Läran om att man en gång skall stå till svars betydde säker undergång: Himlen var som koppar över mitt huvud och jorden som järn under mina fötter. Evigheten - vad var den? Och döden - varför förekom den? Ju mer jag funderade, dess oklarare blev det. Ju mer jag tänkte, dess mer förvirrad blev jag i mina slutsatser. Jag försökte sluta att tänka. Men jag kunde inte styra mina tankar. Jag hade det verkligen svårt. Men jag förstod inte orsaken till detta. Jag klagade och anmärkte. Men jag visste inte vem som bar skulden. Jag visste att något var fel. Men jag visste inte hur och var jag skulle finna det som var rätt. Jag sörjde, men utan hopp.”