Medan lärjungarna väntade på att löftet skulle uppfyllas ödmjukade de sina hjärtan i sann omvändelse och bekände sin otro. . . De bad med intensivt allvar om att kunna möta människor och säga någonting som kunde föra syndare till Kristus, när de dagligen umgicks med dem. All oenighet och önskan om att vara den störste blev lagd åt sidan och de knöt sig tätt samman i en kristen gemenskap. - AA35–37 (1911).