Lille Henry blev snart svårt sjuk och hans tillstånd försämrades snabbt, vilket gjorde oss djupt oroliga. Han befann sig i ett bedövat tillstånd; andhämtningen var hastig och häftig. Vi gav honom läkemedel utan verkan. Vi tillkallade då en person med kunskap om sjukdom och han uttryckte sitt tvivel om gossens tillfrisknande. Vi hade bett för honom, men (107) det blev ingen förändring. Vi hade gjort barnet till ursäkt för, att inte resa eller arbeta för andra och vi fruktade, att Herren stode i begrepp, att ta bort honom. En gång till trädde vi fram inför Herren och bad, att Han skulle visa oss medlidande och skona barnets liv och lovade högtidligt, att vi skulle resa åstad, genom att lita på Gud, vart Han än måtte sända oss.