Predikanten måste i tid och otid vara beredd att ingripa och utnyttja varje tillfälle till att främja Guds verk. Att vara beredd ”i tid” innebär att vara vaken för de förmåner som platsen och timmen för gudstjänsten erbjuder, och för de stunder då människor samtalar om religiösa ämnen. Att vara beredd ”i otid” innebär att vara beredd att när som helst på ett passande sätt vända människors sinnen till Bibelns stora ämnen - vid brasan, ute på åkern, vid vägkanten, på torget - och med mildhet och innerlighet visa dem Guds krav. Många, många sådana tillfällen tillåts att passera outnyttjade därför att man är övertygad om att det inte är rätt tid. Men vem vet vilken effekt en klok vädjan till samvetet skulle få? Det står skrivet: ”Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen, ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra eller om båda är lika bra,” (Pred. 11:6). Den som sår sanningens säd, går kanske med ett tungt hjärta och hans ansträngningar kan under tiden förefalla att vara fruktlösa. Men om han är trogen, skall han få se frukt av sitt arbete, ty Guds Ord säger: ”Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar. ” (Psalm 126:6)