Genom att på det sättet upprätthålla en gemenskap med Gud kom Hanok mer och mer att återspegla den gudomliga förebilden. Hans ansikte strålade av ett heligt ljus, av det ljus som lyser i Jesu ansikte. När han kom tillbaka från dessa perioder av samvaro med Gud, betraktade även de ogudaktiga den himmelska prägeln i hans ansikte med vördnad.