Gud har ålagt oss plikten, att ge särskild akt på de fattiga ibland oss. Dock skall inte de här pastorerna och arbetarna inordnas ibland de fattiga. De har samlat en skatt i himmelen, som inte kommer att nötas ut. De har tjänat konferensen i ur och skur, nu är det konferensens tur att tjäna dem. När vi ställs inför sådana här fall, skall vi inte gå förbi på motsatta sidan. Vi skall inte säga: ”klä er varmt och ät er mätta’” (Jak. 2:16), och sedan inte vidta praktiska åtgärder, för att avhjälpa deras behov. Så har skett i det förflutna, och således har i somliga fall sjundedags-adventister vanärat sin trosbekännelse och gett världen anledning, att förebrå Guds sak. . . . .