Den enda tryggheten för våra unga i denna syndens och kriminalitetens tidsålder består i, att ha en levande förbindelse med Gud. De måste lära sig, hur de skall söka Gud, för att fyllas med Hans Helige Ande och handla, som om de vore på det klara med, att hela Himmelens härskaror ser på dem med intresserad omsorg (233) och är redo, att hjälpa dem i faror och i nödens stund. Ungdomarna bör barrikaderas genom varningar och undervisning mot frestelse. De bör undervisas om de uppmuntringar, som visas dem i Guds Ord. Farorna av, att ta så mycket som ett steg på det ondas avvägar, bör visas dem. De bör bli lärda, att hålla Guds råd i ära, såsom de står nämnda i Hans Heliga Ord. De bör formas så, att de sätter sig bestämt upp emot det onda och beslutar sig för, att de inte skall beträda någon väg, där de inte kan vänta sig Jesu färdsällskap och Hans fortsatta välsignelse. De bör undervisas i praktisk vardagsreligion, som helgar dem under livets skiftande förhållanden, i hemmet, i arbetslivet, i församlingen och i samhället. De måste undervisas så, att de blir väl på det klara med, att det är farligt att leka med Guds välsignelser och att Han väntar Sig av dem, att de vördnadsfullt och allvarligt var dag söker Hans ynnest. Guds välsignelse är en dyrbar gåva och den bör värdesättas så högt, att de inte förlorar den, kosta, vad det kosta vill. Guds välsignelse gör mottagaren rik och den bringar ingen sorg.