Den judiska hushållningen eller tidsåldern avbildade evangeliet, den utgjorde en framställning av kristendomen, som förklarades med den hastighet, som folkets sinne förmådde, att uppfatta det andliga ljuset. Satan försöker alltid, att fördunkla de sanningar, som är tydliga, och Kristus försöker, att öppna sinnet, till att förstå all nödvändig sanning, som angår fallna människors frälsning. I dag finns det fortfarande sidor hos sanningen, som ses som i ett töcken, inbördes förbindelser, som inte förstås, och stora djup i Guds lag, som inte så lätt låter sig greppas. Det är en bredd, en värdighet och ära hos Guds lag, som ej går att mäta, och likväl har den religiösa världen åsidosatt denna lag, liksom judarna gjorde, för att upphöja människors traditioner och påbud. Före Kristi dagar frågade människor förgäves: ”Vad är sanning?” Mörker täckte jorden, och tjocka moln höljde folket. Även judafolket var drabbat härav, ehuru Guds stämma talade till dem i Skriften. Guds sanning hade tystats genom dess bekännande uttolkares övertro och (239) traditioner, och stridigheter och avund samt fördomar splittrade Guds bekännande folk. Så blev en Lärare sänd från Gud, ja, Han, som var Vägen, Sanningen och Livet. Jesus frambragte Himmelens rena och rika sanning för åskådning, till att skina mitt uppe i jordens moraliska mörker och dysterhet. Gud sade: ”Låt det bli andligt ljus”, och så uppenbarades Guds härliga ljus i Jesu Kristi ansikte.