När en människa lär känna Frälsarens historia, uppdagar hon allvarliga brister hos sig själv. ... Hon uppfattar sin älskade Mästares väsen och anda. ... Det är inte genom att blicka bort ifrån Honom, som vi tar efter Jesu liv, utan genom att tala om Honom, genom att uppehålla oss vid Hans fullkomlighet, genom att försöka att höja vår tankegång och förädla karaktären, genom att försöka, i tro och kärlighet samt genom allvarligt menade, uthålliga ansträngningar, att närma oss den fullkomnade Förebilden. Genom att ha kunskap om Kristus, om Hans Ord, Hans sedvanor och Hans undervisning, kan vi låna de karaktärsegenskaper, som vi har granskat så ingående, och bli genomsyrade av den anda, som vi har beundrat så mycket. Jesus blir för oss "ypperst bland tiotusen", Han, som är "idel sötma." {Höga Visan 5:10, 16.}