Städernas oväsen, stress och förvirring, med sitt konstlade och onaturliga liv, är mycket tröttande och nedbrytande för den som är sjuk. Luften, som är full av rök, damm, giftiga avgaser och sjukdomsalstrande mikrober, är en fara för livet. De sjuka, som för det mesta är instängda inom fyra väggar, får nästan en känsla av att de är fångar i sina rum. De tittar ut på husen och gatorna och de framrusande människorna, och ser kanske inte ens en skymt av blå himmel, solsken, gräs, blommor eller träd. Instängda på det här sättet, grubblar de över sina lidanden och sorger, och blir ett byte för sina egna dystra tankar.