Kristus såg frukten av den möda hans själ hade utstått, och blev mättad. Han överblickade evighetens vidd och såg lyckan hos dem som genom hans förnedring skulle få förlåtelse och evigt liv. Han blev sårad för deras överträdelsers skull, och slagen för deras missgärningars skull. Straffet blev lagt på honom för att de skulle få frid, och genom hans sår skulle de bli helade. Han hörde de återlöstas rop. Han hörde de friköpta sjunga Moses och Lammets sång. Trots att han måste gå igenom lidandets dop, trots att världens synder skulle tynga ner hans oskyldiga själ, trots att skuggan från en obeskrivlig sorg skulle vila över honom, valde han ändå "för att vinna den glädje som väntade honom" att uthärda "korset utan att bry sig om skammen". Hebr 12:2 (BK).