Gud har en särskild uppgift för människor med erfarenhet. De skall värna om Guds verk. De skall se efter, så att Guds verk inte överlämnas till sådana, som betraktar det som sitt privilegium att leva efter sin egen oberoende bedömning, och att predika sådant som passar dem, och att inte behöva avlägga räkenskap för sin lära och sin verksamhet. Så snart denna egenmäktiga anda tillåts härska mitt ibland oss, så kommer det inte längre att finnas något harmoniskt samarbete, ingen enighet, ingen trygghet i arbetet och ingen sund tillväxt. . . . Kristus bad om, att hans efterföljare måtte vara ett, liksom han och Fadern var ett. De, som önskar se denna bön uppfylld, bör försöka motverka även den minsta tendens till splittring och försökta bevara enigheten och kärleken bland bröderna. {Ev 212. 213}