Med outsäglig glädje ser föräldrarna, att deras barn tar emot kronan, klädnaden och harpan. Hoppets och ångestens tid är förbi. Den säd som såddes under tårar och bön, kunde verka ha såtts förgäves, men till slut bär de med glädje in skörden. Deras barn har blivit frälsta. {ST 1. juli 1886}