Därnäst såg jag Jesus föra den återlösta skaran till stadens port. Han fattade tag i porten och svängde den tillbaka på de skinande gångjärnen och bjöd dem, som hållit sabbaten, att träda in. Inne i staden fanns allt, som kunde glädja ögat. Överallt var prakt och härlighet. Jesus betraktade därpå sina återlösta heliga; deras ansikten lyste av härlighet, och i det han fäste sina kärleksfulla ögon på dem, sade han med sin fylliga, melodiska stämma: "Jag ser det, som min själ utstått möda för, och är nöjd. Denna fullhet av härlighet hör er till i all evighet. Era sorger är slut. Där skall ej mer finnas död, ej heller sorg, ej heller rop, ej heller skall smärta mer finnas!" . . . . .