Här presenterar Kristus den bedjande som en, vilken ber, för att i sin tur ge. Han måste få brödet, eljest kan han inte avhjälpa den sene och trötte resenärens behov. Trots att grannen ogärna vill besvära sig, avslår han inte önskningen; vännen måste ges ett handtag; och hans envishet belönas till sist, hans behov tillfredsställs.