Detta tillstånd varade i flera månader. ”Plötsligt”, säger han, ”stod Frälsarens väsen levande för min själ. Det tycktes mig, som om det kanske fanns en, som var så god och medlidande, att han själv ville sona våra överträdelser och därigenom frälsa oss från, att lida syndens straff. Jag kände strax, hur älskvärd en sådan Frälsare måste vara, och föreställde mig, att jag kunde kasta mig i hans armar och lita på hans barmhärtighet. Men så infann sig detta spörsmål: Hur går det att bevisa, att det finns en sådan Frälsare? Jag såg, att bortsett från Bibeln, kunde jag inte finna några vittnesbörd om, att han fanns, eller ens bevis för ett framtida liv.