Nu förstod de innebörden av de ord, som Kristus i Uppenbarelseboken säger till en av församlingarna: ”Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga”. Här ses såväl den öppnade, som den stängda, dörren. Vid slutet på de 2 300 dagarna år 1844 ändrades Jesu gärning i den himmelska helgedomen från det heliga till det allra heligaste. Då det skedde i den jordiska helgedomstjänsten, gick översteprästen in i det allra heligaste och dörren till det heliga stängdes, och dörren till det allra heligaste öppnades. Då Kristus gick från det heliga in i det allra heligaste i den himmelska helgedomen, stängdes den ena dörren – Hans tjänst i den förra avdelningen – och öppnades den andra dörren – Hans tjänst i den senare avdelningen. Kristus hade avslutat den första delen av Sitt arbete som vår medlare, och inledde ett annat arbete, där Han stadigt frambär Sitt blod inför Fadern för vår skull. ”Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga” Uppenbarelseboken 3:8, sade Han. De personer, som i tro följer Jesus i det stora försoningsverket, inhöstar gagn av Hans medlartjänst, medan de, som förkastar det ljus, vilket kastar sina strålar över medlartjänsten, inhöstar ingen nytta därav. De judar, som förkastade ljuset från Kristi första ankomst, och vägrade att tro på Honom som världens Frälsare, kunde inte uppnå förlåtelse med Hans hjälp. Då Jesus efter Sin himmelsfärd trädde in i den himmelska helgedomen med Sitt eget blod, för att låta välsignelserna från Sin medlartjänst komma Sina lärjungar till del, lämnades judarna i fullständigt mörker och fortsatte att bringa sina meningslösa syndoffer. Avbildernas och skuggornas tjänst hade upphört. Den dörr, genom vilken människorna tidigare hade kunnat komma till Gud, stod inte längre öppen. Judarna hade vägrat, att söka Honom på det enda sätt, som det går att finna Honom på, nämligen genom tjänsten i den himmelska helgedomen. Därför var det omöjligt för dem, att komma i förbindelse med Gud. Dörren var stängd för dem. De hade ingen kännedom om Kristus som det sanna offret och den ende medlaren hos Gud. Som följd härav hade de ingen nytta av Hans medlartjänst.