Det förekommer ingen villfarelse i den kristna världen, som mera dristigt sätter sig upp emot himmelens auktoritet, ingen, som mera direkt trotsar förnuftets röst, ingen, som är mera ödeläggande till sina verkningar, än den nutida lära, som hastigt vinner terräng: Att Guds lag inte längre är bindande för människor. Varje nation har sina egna lagar, som kräver respekt och lydnad. Utan dem kunde ingen regering bestå. Kan man då tänka sig möjligheten, att himmelens och jordens Skapare inte har någon lag, enligt vilken Han styr över de skapade varelser, Han har danat? Tänk, om framträdande präster skulle börja att offentligt hävda, att de förordningar, enligt vilka landet styrs, och som skyddar invånarnas rättigheter, inte vore bindande, att de begränsade folkets frihet och därför inte borde lydas? Hur länge skulle skulle detta slags män tillåtas att stå i predikstolen? Men är det då en allvarligare förbrytelse, att ringakta staters och nationers lagar, än att trampa ned dessa gudomliga befallningar, som är grundvalen för varje regeringsform? När måttstocken för rättfärdighet åsidosätts, ligger vägen öppen för ondskans furste, så att han kan inrätta sitt rike här på jorden.