Men Aleander var inte nöjd med denna seger, utan verkade med all sin makt för att säkra Luthers fällande dom. Med en ihärdighet, som var en bättre sak värdig, bestormade han därför furstar, prelater och andra medlemmar av församlingen, i det att han beskyllde reformatorn för uppvigling till uppror, ogudaktighet och hädelse. Dock avslöjade den häftighet och lidelse, som påvens utsände lade i dagen, alltför tydligt, vilken anda han drevs fram av. Flertalet av Riksdagen var mer, än någonin böjda för, att se välvilligt på Luthers sak.