Detta skänkte dock inte kungen någon lycka. Han satt på sin strålande vackra tron, med pannan lagd i djupa, mörka veck av förtvivlan. Utsvävningar hade lämnat sina spår i hans en gång sköna och av visdom präglade anlete. Han var blott en skugga av den ungdomlige Salomo. Pannan var fårad av oro och olycka, och varje anletsdrag bar spår av eftergivenhet för sinnlig njutning. Han stod redo, att utslunga förebråelser för minsta avvikelse från hans önskningar.