I skarp kontrast till det exempel på välgörenhet, som visades av de uppriktiga troende, står Ananias' och Safiras beteende. Detta har beskrivits genom inspirationen och har lämnat en mörk fläck i den första församlingens historia. Tillsammans med andra hade dessa, som menade sig vara Kristi efterföljare, delat förmånen av att få lyssna till det evangelium som förkunnades av apostlarna. Då de var närvarande tillsammans med andra troende, "skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande". (Apg. 4:31.) Djup övertygelse hade vilat över alla de närvarande. Under direkt inflytande av Guds Ande hade Ananias och Safira gett ett löfte att till Herren ge behållningen av försäljningen av viss egendom.