Försynt och vänlig som han var, tycktes han vara utvald till något särskilt. Närhelst han kunde, vandrade han ensam ute på fälten och på bergsluttningarna för att samtala med naturens Gud. Efter avslutat arbete vandrade han längs sjön, bland skogens träd och i de gröna dalarna där han kunde tänka på Gud och upplyfta sin själ i bön mot himmelen. 44