Denna liknelse stod i stark kontrast till judarnas tillstånd. Deras religion var kall och stel; den Helige Ande hade ingen plats i deras hjärtan. I stället för att växa till i nåden och Guds kunskap blev de ständigt mera hårdhjärtade och skenheliga och kom längre och längre bort från umgäng med Gud. De stolta, spetsfundiga fariséerna såg sig omkring på de stora skarorna, som samlades för att höra Jesus, och lade med förakt märke till, hur få det var, som erkände, att han var Messias. Många inflytelserika och mäktiga män kom för att höra profeten, vilkens rykte var utbrett när och fjärran. Några av dem betraktade skaran med nyfikenhet, eftersom den bestod av alla samhällsklasser och alla nationer. Där fanns de fattiga, de olärda, trasiga tiggare, rövare, vilkas ansikten bar prägeln av deras synder, sjuka och lemlästade, utsvävande människor, höga och låga, rika och fattiga, som trängdes med varandra för att få plats till att stå och höra Jesu ord.