Till slut förrann dagen, och solen sjönk ned i väster; men folket stannade kvar. Många hade rest flera mil för att höra Jesu ord, och hade inte ätit något hela dagen. Mästaren hade arbetat hela tiden utan att äta eller vila sig, och lärjungarna bad honom om, att han skulle vila sig från sitt arbete och inta någon förfriskning; ty de såg, att han var blek av hunger och trötthet. Då deras böner inte hjälpte, rådgjorde de med varandra, om det inte var bäst att med våld föra honom bort från det ivriga folket, då de fruktade för, att han kunde dö av utmattning. Petrus och Johannes tog därför sin älskade Mästare under armarna och sökte vänligt att föra honom med sig; men han vägrade att följa med dem: hans verk var viktigt; en var, som bad om hjälp, tyckte att han själv var i största behov av bistånd. Skaran tränger sig omkring Frälsaren; de för honom fram och tillbaka och trampar på varandra i sina försök att komma nära intill honom.