Från ymnigheten eller överflödet, varav familjen har rättighet att njuta, faller smulorna på golvet och äts upp av hundarna, som väntar på dem under bordet. Kvinnan erkänner, att hon är i samma ställnig, som de oskäliga djuren, vilka med tacksamhet tar emot, vad som faller från deras herres hand. Månne inte Jesus vill skänka henne en av de många välsignelser, som han så villigt meddelar andra, då han består rika och frikostiga gåvor på Guds folk? Hon erkänner, att hon väl ingen fordran har på hans ynnest, men hon fortsätter likväl att be om en smula av hans överflöd. En sådan tro och uthållighet var utan like. Ibland Guds gynnade folk fanns det få personer, som satte ett så högt pris på Förlossarens välgörenhet och makt. |