De hade varit så ivrigt sysselsatta med att frälsa eller rädda sig själva och med att hålla båten från att sjunka, att de hade glömt, att Jesus var ombord; men nu, då deras mod svek dem och de trodde, att det ej fanns någon räddning för dem, erinrade de sig, att det var Jesus, som hade befallt dem att fara över sjön. I sin fruktan och ångest vände de sig till honom, ihågkommande, hur han hade frälst dem från många faror. De ropade: ”’Mästare! Mästare!” (Lukasevangeliet 8:24) Men stormens buller överröstade dem, och de fick inget svar. Vågorna slog över dem och hotade dem med undergång.