Aldrig förr hade änglar hört en sådan (61) bön, som den Kristus sände upp vid Sitt dop, och de var angelägna om, att bära fram budskapet från Fadern till Sonen. Men, nej: Direkt från Fadern sändes härlighetens ljus ut. Himlarna öppnades, och härlighetens strålar vilade över Guds Son, och iförde sig en duvas gestalt, vilken såg ut som glänsande guld. Den duvliknande gestalten var en bild på Kristi saktmod och vänlighet. Medan folk stod som förtrollade av häpenhet, fastnade deras blickar på Kristus, varpå dessa ord kom från himmelsöppningen: ”’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” Matteusevangeliet 3:17. Orden, som bekräftade, att Kristus var Guds Son, gavs för att ingjuta tro i vittnena till denna scen, och för att stötta Guds Son i Hans vanskliga uppgift. Fastän Guds Son var iklädd det mänskliga, försäkrade Herren Honom med Sin egen stämma om Hans förhållande som Son till den Evige. I denna manifestation gentemot Sin Son godtog Gud mänskligheten såsom varande upphöjd, genom Sin älskade Sons framstående egenskaper.