Hela dagen, sedan Jesus hade renat det vanhelgade templet, helbrägdagjorde han de sjuka och hjälpte de nödlidande. Nikodemus hade sett, med vilken innerlig kärlek han hade tagit emot och hjälpt de fattiga och förtryckta. Han hade botat deras sjukdomar och avlägsnat deras sorg, liksom en kärleksfull fader skulle behandla sina lidande barn. Ingen, som bad om hjälp, bortsändes utan att bli bönhörd. Mödrarna gladde sig över sina barns återställelse till hälsa, och tacksamma röster hördes i stället för gråt och smärtsamma suckar. Jesus hade undervisat det oroliga, nyfikna folket hela dagen och hade talat med de skriftlärde och föreståndare och bragt deras stolta invändningar till tystnad genom sina visa ord. Nikodemus vågade inte annat än att tro, att han var utsänd av Gud, sedan han hade hört och sett alla dessa underbara saker, och sedan han hade forskat i de profetior, som hänvisade till Kristus såsom den kommande Messias.