Det var därför att Elia var en man med stark tro, som Gud kunde använda honom i denna svåra kris i Israels historia. När han bad, räckte hans tro till för att gripa om himlens löften, och han höll ut i bönen tills hans bön blev besvarad. Han väntade inte på det fullständiga beviset på att Gud hade hört honom, utan var villig att satsa allt på det minsta tecken på gudomlig ynnest. Men vad han var i stånd att göra under Guds ledning, kan var och en göra inom sitt verksamhetsområde i Guds tjänst, ty om profeten från Gileads berg står det skrivet: ”Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet på tre år och sex månader. Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.” Jak. 5:17