När profeten tänkte på svårigheterna i detta uppdrag och hur omöjligt det föreföll att vara, kände han sig frestad att ifrågasätta visheten i denna kallelse. Från mänsklig synpunkt sett föreföll det, som om inget kunde uppnås genom att förkunna ett sådant budskap i denna stolta stad. Han glömde för ett ögonblick att den Gud som han tjänade ägde all vishet och all makt. Medan han tvekade, därför att han fortfarande tvivlade, överväldigade Satan honom med modlöshet. Profeten greps av en stor fruktan, och han ”steg upp för att fly till Tarsis.” Då han hade rest till Tarsis, fann han där ett skepp som just skulle avsegla. ”Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis.” Vers 3