I sin barmhärtighet gav Gud honom en ny dröm, för att varna honom för den fara han befann sig i och för den snara som lagts ut för att bringa honom på fall. I en nattlig syn såg Nebukadnessar ett stort träd, som växte mitt på jorden. Dess topp räckte upp till himlen och dess grenar sträckte sig till jordens ändar. Hjordar och herdar från bergen och kullarna sökte skydd under dess skugga, och himlens fåglar byggde sina bon på dess grenar. ”Lövverket var vackert och trädet bar mycket frukt så att det gav föda åt alla: ... Allt levande fick sin mat från det.”