Frälsarens självförnekande föredöme, universella godhet och långmodiga kärlek är en tillrättavisning för otåliga predikanter och lärare. Han frågar dessa impulsiva lärare: ”Är detta det sätt på vilket du behandlar de själar, som Jag gav mitt liv för? Har du ingen större förståelse för det gränslösa, som Jag betalade för deras återlösning?” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 419 (1880).