Tidsåldrarnas Längtan kapitel 23. 167. Från sida 334 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Så var då Frälsaren äntligen befriad från den påträngande folkmassan. Utmattad av hunger och trötthet sjönk Han ned i aktern på båten och föll snart i sömn. Kvällen hade varit lugn och skön. Stilla och spegelblankt låg vattnet. Men plötsligt mörknade himlen, och en virvelvind svepte häftigt ned från bergstupen vid östra kusten, och ett våldsamt oväder bröt ut över sjön. |