Påskfirandet leder sitt ursprung från den israelitiska nationens födelse. Den sista natten av träldomsåren i Egypten, då ännu ej det minsta tecken till befrielse kunde skönjas, befallde Gud Sitt folk, att göra förberedelser för en omedelbar befrielse. Han hade varnat Farao för den slutliga straffdomen över egyptierna, och Han befallde hebréerna, att samla sina familjer i sina egna boningar. Sedan de bestrukit dörrposterna med det slaktade Påskalammets blod, skulle de tillsammans med osyrat bröd och bittra örter äta detta lamm, stekt och ostyckat. ”På detta sätt skall det ätas”, sade Han, ”Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är Herrens påsk” (Andra Moseboken 12:11). Vid midnattstiden slog Herren allt förstfött i Egyptens land. Då sände Farao till Israels barn detta budskap: ”’Stå upp och drag ut från mitt folk… och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt” (Andra Moseboken 12:31).