Kristi liv var beskedligt, fritt från tillgjordhet och prål. Han tillbringade mycken tid i friska luften. . . . . Fåglarna, naturens blomster, som täckte ängarna med sin ljuva skönhet, de majestätiska träden och högresta bergen, ojämna klippor och eviga kullar, allt ägde en särskild tjusning för Honom. . . . . Avskild från mänsklig åsyn, talade Han med Sin himmelske Fader. Hans moraliska kraft stärktes genom Hans begrundan och gemenskap med Gud.