Rykten nådde mig också om att en syster hade påstått i Memphis och Lapeer, att församlingen i Battle Creek inte hade minsta förtroende för syster Whites vittnesbörd. Man frågade om detta gällde de skrivna vittnesbörden. Svaret blev, Nej, inte de publicerade synerna utan de vittnesbörd som framfördes till församlingen under möten, eftersom hennes liv motsäger dem. Jag begärde på nytt ett möte med några få utvalda och erfarna bröder och systrar, inklusive de personer som hade spritt dessa rykten. Där krävde jag att de skulle visa mig på vilket sätt mitt liv inte överensstämde med vad jag lärde. Om mitt liv hade varit så inkonsekvent att det motiverade ett sådant uttalande, att församlingen i Battle Creek inte hade det minsta förtroende för mitt vittnesbörd, då kunde det inte vara svårt att lägga fram bevis för mitt okristna agerande. De kunde inte komma med någonting som rättfärdigade de uttalanden som de gjort. Och de erkände att de rykten de spritt var fullständigt felaktiga, och att deras misstankar och avund var ogrundade. Jag förlät villigt dem som hade skadat oss. Jag talade om för dem att allt jag ville be dem om var att de motverkade det inflytande som de hade utövat emot oss. Då skulle jag vara nöjd. De lovade att göra detta, men har inte gjort det.