Jag blev visad att det ligger ett mycket större arbete framför oss än vi ännu har en aning om, om vi vill försäkra oss om hälsa genom att sätta oss själva i rätt relation till livet. Doktor A har gjort ett stort och gott arbete genom att behandla sjukdomar och att upplysa dem som i hela sina liv har varit okunniga om det förhållande som mat, dryck och arbete har till hälsan. Gud har i sin barmhärtighet gett sitt folk ljus genom sitt ödmjuka redskap, om att de för att övervinna sjukdomar måste förneka en förvänd aptit och vara måttliga i allt. Han har låtit stort ljus lysa på deras stig. Ska de som ”vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”, hamna efter dagens religiösa som inte har någon tro på vår Frälsares snara återkomst? Detta speciella folk som han renar åt sig, för att förvandlas för himlen utan att se döden, borde inte ligga efter andra när det gäller goda gärningar. I sina ansträngningar att rena sig själva från köttets och andens orenhet medan de fullkomnar helighet i gudsfruktan, borde de vara lika långt före alla andra grupper av människor på jorden, som deras bekännelse är mer upphöjd än andras.