Herren kan inte förhärligas och sanningen kan inte äras bättre än genom att icke-troende ser, att sanningen har utfört ett stort, gott verk i naturligt giriga och pennigkära människors liv. Om det kunde märkas, att sådana människors tro kunde påverka dem till att omforma sina karaktärer och förvandla dem från snåla, egoistiska, bedrägliga och penningkära människor till människor som älskar att göra gott, som söker efter tillfällen att använda sina resurser till välsignelse för andra som behöver välsignelse och som besöker änkor och faderlösa i deras nöd och håller sig själva obesmittade av världen, skulle detta vara ett bevis för att deras religion är äkta. Dessa skulle låta sitt ljus lysa, så att andra som ser deras goda gärningar skulle ledas till att förhärliga sin Fader som är i himlen. Denna frukt skulle vara till helighet och de skulle vara levande representanter för Kristus på jorden. Syndare skulle bli överbevisade om att det i sanningen finns en kraft som de är främmande för. De som bekänner sig till att vänta och vaka inför sin Herres återkomst bör inte vanära sin bekännelse genom att käbbla om pengar och kämpa för vartenda öre. Sådana frukter växer inte på det kristna trädet.