Jag såg dig kämpa mot fattigdom då du sökte att försörja dig själv och dina barn. Många gånger visste du inte vad du skulle göra, och framtiden syntes mörk och oviss. I din nöd ropade du till Herren och Han tröstade och hjälpte dig så att hoppets ljusstrålar lyste upp din omgivning. Hur dyrbar var inte Gud för dig vid sådana tillfällen, och hur ljuvlig var inte Hans uppehållande kärlek! Du kände det som om du hade en dyrbar skatt i förvar i himmelen. När du tänkte på Guds lidande barns lön, vilken tröst gav det dig inte att känna att du kunde göra anspråk på Honom som din Fader!