O, jag ber dig, som har så litet intresse för heliga ting, att noggrant rannsaka ditt eget hjärta. Vilken bön vill du sända upp till Gud för ditt världsliga, ohelgade liv? På den fruktansvärda dagen kommer du inte att ha någon bön att sända upp. Du kommer att vara stum. Tänk, o, tänk, under de timmar då du söker nöjen på att alla dessa saker får ett slut. Om du hade en riktig syn på livet, oändligt liv med Gud, hur fort skulle du då inte ändra ditt sinnelag, ditt sätt att handla och ditt sällskap och vända kraften i din hängivenhet mot Gud och himmelska ting. Hur beslutsamt skulle du inte förakta att ge efter för frestelser som har bedragit och fångat dig. Hur ivriga skulle inte dina ansträngningar vara för att uppnå detta välsignade liv. Hur allvarliga och uthålliga skulle inte dina böner till Gud vara för att Hans nåd måtte förbli över dig, för att Hans kraft måtte ge dig stöd och hjälpa dig att stå emot djävulen. Hur flitig skulle du inte vara att utnyttja varje religiös förmån för att lära känna Guds vägar och vilja. Hur noggrann skulle du inte vara med att meditera över Guds lag och att mäta ditt liv med dess krav. Hur rädd skulle du inte vara för att du skulle synda i ord och handling och hur allvarlig för att växa i nåd och sann helighet. Dina samtal skulle inte handla om bagateller, utan om himlen. Då skulle härliga och eviga ting öppna sig för dig och du skulle inte vila förrän du vuxit till mer i andlighet. Men jordiska ting ställer krav på din uppmärksamhet och Gud glöms bort. (291) Jag ber dig enträget att vända helt om och söka efter Herren, så att Han må bli funnen av dig. Kalla på Honom medan Han är nära.